husetvidhavet

min. han är min. min. min.
solen lyser, stryker hans hår lätt. rufsigt.
min.
kroppen vit. täcket knögligt.
min.
leende.
han är min. 
frågetecken.  

(googlesök: charles courtney curran, kees van dongen, matisse)

godmorgon på dig också alicia. just nu är du ganska hungrig, och ska koka ägg. om du skulle vilja så har du lite godis på skrivbordet också. och matteböcker. men just nu ska du äta, för sedan ska du dansa. du behöver energi, och efter dansen kommer antagligen filmen som du vill se så gärna, tjenare kungen.
jag trivs i mitt korta hår, hejdå.

idag är jag så trött. det är som en dimma för mina ögon, men solsken lyser när jag ser tjenare kungen på skrivbordet. fast, nej. jag ska nog sova. min syster kommer hem i en nyklippt page, likaså jag. det är kortare och huden blir ett med huvudet. som att jag noppar bort mer och mer hårstrån från ögonbrynen. det är jag.
radikala förändringar som gör en hel. om jag skulle kunna skriva mer "jag" i en mening kanske det skulle banka lite vett ur mig. men nej. rysningar och behag. en bra blandning, skratt.

(googlesök: albert rosenthal, lilias torrance newton, charles courtney curran, romain brooks)

gårdagen spenderades med öl, alice, sara, ella, och mat och the notebook. "vill du ta en dans med mig" och han står "påträngande nära". egentligen är det sådant som känns inuti. men om jag ska vara drastiskt så skiter jag i det. fast det är fint. tycker ganska många tror jag.
vad vill du ha? vad vill du ha? i denna stund. nu. en störning i mitt hjärta?
förresten så såg jag killen som kysste mig i någon minut senaste. han jobbar där jag ofta går in och jag stelnade till idag när våra blickar möttes konstigt. vände mig om när han såg in i mina ögon. jag såg bra ut med min svarta sjal och han med sin svarta mössa.
hans frisyr som han pratade så mycket om att han skulle klippa fick jag inte se, dock.

(googlesök: charles courtney curran)

jag vet inte om det är jag eller om det är världen. men planering och behag är trevligt för huvudet. såsom einstein och sin teori. eller något annat skit som kan dö, men troligtvis ger det hopp för lite ro och balans i hem och huvudets vågor.

(googlesök: brassai)

(googlesök: kees van dongen)

mörkret faller om inte mer. men det känns okej. detta resulterar i mörka vråer och synvinklar. men egentligen gör det ingenting. jag tror jag är kär ändå.

när jag ser min täckning jag ritat blir jag rädd för mig själv. jag kommer att kvävas av klorinlukt.

för om jag tänker efter. är du rätt bortglömd. om jag skulle gråta så gör jag det helst till crosses med jose gonzalez.

om jag ville skulle jag väl dansa mig full och tillåta mig själv att dö i tankar om kyssar och stunder.
vara ingen men samtidigt på hundra platser och få uppleva den finaste stunden kanske i paris.
men det kommer inte hända och det känns ganska meningslöst att ens tänka på skit som det.
-skit.

om jag hade flera kilon öl. då skulle jag byta de mot vatten.

jag tror att om jag lämnar min dator kommer jag bli vuxen på riktigt. 
Hand över ögat.

jag tror att när jag lyssnar på för en lång lång tid med håkan hellström så vill jag skrika ut hur mycket jag tänker på den senaste kyssen som var så jävla konstig, och delvis på en ensam kväll i en stor okänd publik och en okänd människa som står och sjunger låtar jag inte förstår. håkan, och jag. ensam.
nu är jag godkväll ensam.

ibland, fast det egentligen inte känns rätt, vill jag bara dö i den vackra bitterheten.
detta är ett nytt kapitel, tillsammans med ny inspiration och annat. jag tror att det är okej. just nu iaf.
om jag ska vara ärlig är jag fortfarande lika förvirrad.
godkväll.