husetvidhavet

när natten smyger sig på och funktioner inte funkar, alltnog går det bra ändå, för så är under hösten: upp och ner, hit och dit. vimmel vammel, vims trams, hej hej 
-
jag kan känna att ibland lämnar jag inläggen lite för tomma. det var ju tänkt att jag skulle skriva bara som det flödar och inte så mycket mer. och så blir det glipor, och så blir det lite svårare att skriva- lager av ingenting. = missnöje. men det får vara slut på det.
slut på datasittande, slut på passivitet, slut på ovissheten, slut på bara ord, slut på min dova närvaro.
vi vill ju ändå ha lite trevligt och känna oss varma i själen.
jag tror på själen, faktiskt. vi är ju vi, så mycket utanför alla organismer

hm. tack det var skönt, lite klarhet.
detta här nedan var iaf igår och idag, alice gav mig den blommiga gömda klänningen, som är min favoritklänning. med spets och volanger och sammetssömmar.
idag fick vi skriva en surrealistisk dikt sådär kvickt och oförberett. i surrealismen känner jag mig hemma, i ordens oförstådda meningar, åh allting.




om ni så önskar att ta emot denna länk om en kall morgon insvept i en halsduk så varsågod kära!
Godnatt säger flödet,